torsdag 29 september 2016

Atlantkusten Och Bretagne

Tänk att det ska vara såå enormt svårt att lära sig något nytt. I alla fall när det gäller ny mobil och i detta fall iPhone. Grrrr säger jag bara. 
Innan vi åkte iväg på semestern lade våra mobiler av, gick inte att uppdatera dom längre. Har haft Xperia tidigare och varit nöjda men fick för oss att testa något nytt. Mobilen i sig är bra, dock andra funktioner osv En inskolnings period blir det. 
Här i Frankrike har vi skaffat simkort, SFR 4GB, till datorn. Det har varit bra med täckningen runt om där vi varit. 
Jag gör fotobok (online) under resans gång och då går det åt en del GB eftersom det blir mycket bilder som läggs in. När fotoboken vart klar och jag äntligen skulle uppdatera bloggen. Ja då tog internet slut! Nu kan man "bara" fylla på, om man förstod det franska språket! Jaja vi får se om vi hittar någon Tobaco eller SFR för påfyllning. Fram tills dess tänkte jag testa att blogga med mobilen eftersom vi har Telenor Frihets abonnemang. 
Det ser ut att gå bra eller hur? 
Tycker jag också ända tills bilderna ska läggas in som jag har i mobilen, det går inte, hittar inte ens bilderna Grrrrr.
Alldeles nyss ringde Dessan från bloggen Vardagsglitter och sa att det går inte att lägga in bilder på Blogger från mobilen!! Tack för samtalet jättekul att surra ett tag hihi
Alltså det blir inga bilder, jättetrist, har såå mycket fint att lägga upp från våra platser vi besökt.
Det får bli i senare inlägg.
Vi har varit utmed Atlantkusten i Biscarrosse och badat, inte Jakob men det förstår ni säkert hihi.
Varit på Frankrikes näst största ö efter Korsika, som heter Ile d'Ol'eron. En ö där naturen skiftar, beroende på vilken sida man befinner sig. Ön har mest soltimmar och alltså minst regn i hela Frankrike. Där såg vi ut till det stora Fort Bonyard, tv-serien Fångarna på Fortet. 
Vi har åkt en liten bit utmed Bretagnes norra kust. Ätit skaldjur och ostron i Cancale. Orten där ostronen odlas. Vilket pris: 1 dussin stora ostron 5Euro! Hit kan man åka och äta sig mätt på ostron utan att bli ruinerad! Här är också väldigt vackert, härligt skönt klimat, lavendel mimosa och många andra blommor som blommar och doftar. 
Just nu står vi på gränsen mellan Bretagne och Normandie i Mont-St-Michel.
Högt upp sticker det stora klostret sina tinnar och torn. Ön som ligger en km ut omgivet av vatten. Då det inte är ebb förstås, då är det bara lera. Idag är ön förbunden med en vägbank. 
Vi njuter av dagarna och har haft fint soligt väder med temperaturer runt +20. Fram tills nu då det sjönk till 16 och lite lite duggregn.

Kram 
Yvonne Jakob



onsdag 21 september 2016

Andorra Och Spanien ...

Härom dagen när Jakob tittade i kartboken säger han: Vi åker till Andorra och ser oss omkring.
Sagt och gjort, i morse lämnade vi Collioure och begav oss ut på vägen till Perpignan och vidare väster ut på N116.
En fin bra väg som skulle ta oss till Andorra.


 Hade hört att det fanns tunnlar för att slippa köra över två pass. Nu var det fint väder och vi fördrog att ta passvägen. Den var verkligen fin och bred, hade varit riktigt synd att köra tunnlarna och missa utsikten.
De höga Snökäpparna 
var redan utsatta eller så står de där året runt.
Vi kom upp till det första passet på 1915 meter, en temperatur på +20grader.
Därefter kom vi in till Andorra.
Någon gång runt 70/80-talet var jag på skidresa till Andorra. Kan väl säga att jag kände inte igen mig idag när vi körde där. Trodde jag skulle känna igen liftstationen i alla fall men det gjorde jag inte.  Det hade byggts något enormt på alla dessa år. 
Här kom vi upp till orten Pas de la Casa, det är där ena tunneln kommer in/ut.
Denna färgglada byggnad tror vi var hotel/parkeringsgarage. Det var byggkranar på många platser.
Vi gick runt i orten som mest bestod av taxfree butiker med sprit tobak parfym märkeskläder osv
Så här såg det ut bland cigaretterna. Där var det en vodkaflaska fastsatt tillsammans med 2 limpor cigaretter, tror det kostade 22Euro. Ingen shopping för oss blev det.
  Vi gick upp till liftstationen och tittade. Ett tag trodde jag att det varit där jag varit men jag kan inte helt säga att det var där. Minns att det var ett fint skidområde då. När man ser alla liftarna idag så borde det vara jättebra skidåkning här. 
Kyrkan 
låg lite lustigt, såg ut som om den låg i en rondell.
Inuti var den också ovanlig. 
Förstod inte varför det var ett "runt bord" med en stor cirkel ovanför? För mig kändes det som ett operationsbord med stor lampa ovanför.


Fortsatte upp till nästa pass, 2408 meter, där var det 11grader. Tour de France har cyklat över här. Tur att vi inte behöver cykla hihihi
Rullar ner genom dalgången som var väldigt tätt bebyggd och kom fram till staden Andorra la Vella. Den passerade vi bara och därefter var vi vid spanska gränsen. 
Där blev vi invinkade och tullaren knackade knackade på väggarna i garaget. Vet inte om han trodde vi hade dubbelväggar med cigaretter. Sedan ville han komma in i bilen och när jag fällde ut trappen och han steg upp på den, bad jag honom att inte kliva in med skorna hihihi. Han kom av sig och stod kvar på trappsteget och ville titta ner i golvluckan. Vilket han fick och där fanns några konservburkar och frukt. Vi fick rulla vidare in till Spanien.
Ja så snabbt hade vi avverkat det lilla landet Andorra och sitter nu på en camping i Spanien.
En solig dag och i skrivande stund +18grader.

Kram
Yvonné


tisdag 20 september 2016

Collioure ...

Det är en fin mysig stad, inte så långt från spanska gränsen vid Medelhavet.
Vi har varit där tidigare och återvände för att hälsa på våra vänner.
Tog in på camping les Criques de Porteils som ligger bra till för att lätt kunna träffas.
Vi fick kanske inte så rolig plats men med tanke på att det blåste 20 sekundmeter och sanden, på de andra platserna virvlade runt i luften. Var vi nöjda med att stå på asfalten och ha fasta bord och stolar utanför.

Här i Collioure är det superbra med elcyklarna. Staden ligger nere vid havet och campingen högt upp och våra vänner bor mitt emellan, väldigt kuperat.
Vi trampade ner till staden och åt musslor, som vi hade längtat efter det, mums.
Följande dag vart en vandringsdag.
Vi blev skjutsade bort till orten Banyuls-sur-Mer och därifrån började våran vandring upp till Madaloc.
Första anhalten var detta lilla kapell.
 Vi ska gå upp till den höga bergtoppen bakom oss.
Som tur var hade blåsten minskat något, ner till 10 sekundmeter.
 Fantastisk utsikt 

 Efter knappt 3 timmar kom vi upp till själva tornet på 660 meter och kunde sätta oss i lä vid muren.  
Nu skulle vi ner på baksidan av tornet för att gå ner till Collioure.
Vilket visade sig bli ett äventyr!
Till saken hör att Lena är höjdrädd och gjorde helt klart en enorm bedrift genom att gå denna väg.  (hon har gjort den tidigare och visste vad som väntades)
Vi gick runt tornet och fullständig blåste tillbaka, så stark var vinden där!
Det kom folk, som vandrat upp från det hållet och vi beslutade att göra ett försök att komma förbi "blåshålet". Vi kröp på alla fyra, på berget för att inte blåsa omkull.
 Här "springer" stackars Lena nerhukad med blicken rakt fram för att slippa se ner på sidorna där det stupar ner. När det fanns en bergsida bredvid, gick hon med blicken vänd in mot berget för att slippa titta på utsikten. Superbra gjort av henne.
Att gå ner var väldigt jobbigt. Stigen var väldigt ojämn och ganska dåligt markerad. Mycket lösa stenar och höga "trappsteg" Helt klart besvärligt att ta sig fram.
Vi kom hem efter 6 timmars promenad.
Campingen hade två små pooler. Varav den ena hade en liten bubbelpool och ett par olika massagestrålar, vilket var riktigt skönt. Den andra poolen var riktigt varm, så skönt för våra ömma ben och fötter. Det som var allra bäst, var nog rutschbanan hahaha
 En cykeltur till vänner på kvällen blev det också.
Idag har vi bara gått runt i stan och fikat ätit och fikat.


 Lite ovanlig avslutning på stuprännan.
 Cafe gormand





Promenadvägen mellan campingen och stan går utmed havet.
Här i Collioure utbildas franska elitförbandet, som här ger sig ut i kanoter.
(lite svårt att se på bilden)
På udden bakom, är campingen.
 Tidigare gick vandringsleden längre ner vid vattnet. Den stängdes av när en kvinna med två små barn spolades ut i havet och omkom. Trots det fortsatte folk gå där nere. Nu har man rivit bort stora delar av leden för att ingen ska kunna gå där.

 Soldaterna kom så småning om fram med sina uppblåsbara kanoter och fick nya uppdrag.
Här kom dom simmande på led med något slags vapen på en flytkudde framför sig.

 Dit upp jag pekar, var vi igår.
Snart rullar vi vidare.

Kram
Yvonné


Sete ...

För sex år sedan stod vi parkerade utmed en låååång sandstrand och hade havet precis utanför dörren. Den gången stod hela 71 husbilar på rad där.
När vi nu återvände hade allt gjorts om. Där vi stod tidigare var nu endast den flera kilometer långa, cykelbanan. Mellan den och havet hade bambu vuxit upp. 
Stranden var densamma och lika tom på folk som då.
 Långt där borta ligger Sete.
 Jag har svårt att låta bli att plocka snäckor eller stenar när jag är på en strand.
Så dessa och några till, följde med hem.
 En stor ställplats hade gjorts i ordning, den låg precis bredvid och från våran bil kunde vi skymta havet ovanför sanddynan. Tömma toa, gråvatten gjorde man utanför själva ställplatsen och vatten/el kunde man få mot en peng. Allt betalades med kontokort i en automat 10Euro/24timmar.
Det var fint väder och varmt. Däremot så blåste det något hejdlöst. 
En natts övernattning blev det och sedan åkte vi vidare söder ut.

Kram
Yvonné

söndag 18 september 2016

Gorges Du Tarn ...

I Nationalparken Cèvennes
där har vi åkt runt.
En väldigt spektakulär natur med djupa floddalar och flera högplatåer.
Från campingen i St-Jean-du Gard gav vi oss iväg på väg D9. Vackert med tallar ekar och de vissnade ormbunkarna som på håll såg ut som om det glödde på marken.

En kuperad natur breder ut sig.
Så är det här med att återge vackra naturbilder ... alltid lika svårt att få det så fint som det egentligen är.

Lite ljung som växer på berget

 Vad detta är har vi inte aning om. Stora stora träd växte vilt lite överallt.
 Körde igenom byn med samma namn som museumet i Paris
La Pompidou
Därefter kom vi upp en av många högplatåer i området.
runt 1040 meter
 Fåren gick runt där uppe och betade i det ganska karga landskapet.
Därefter gick det utför
 Utefter den bergsväggen fick vi syn på stora kalkstensformationer.

Vägen har varit bra asfalterad och allt har känts bra.
Kommer ut på väg N106 uppe vid Florac och viker efter en stund av in på väg D907B.
 Ni som känner mig och vet att jag egentligen inte gillar smala vägar! Vill bara tillägga att alla dessa smala-vägar-körningar är mina egna påhitt.
Åter till bilresan in i 
Gorges du Tarn
Vek av vid orten Ispagnac och kör utmed floden Tarn. Det här är några av Europas mest spektakulera klyftor, står det i en bok. Vi måste hålla med om det. Floderna Tarn och Jonte har ätit sig ner genom Cevennernas kalkstensplatåer i miljontals år. Området är 25 kilometer långt och 400 meter djupt. Vidare står det att läsa: Klyftorna kantas av klippiga uddar och är täckta med vägar som ger svindlande kurvor.
Ja även det kan vi hålla med och kanske även ni, som läser och ser våra bilder som kommer här:
 Hur har man kunnat bygga så här och med floden utanför fönstret?
 Här har man byggt huset runt berget.
 Vi fortsatte tills det blev stopp på vägen.

 Killarna som hjälpte till med lastningen, körde före och kollade så bilen gick igenom tunneln.
Därefter drog den bilen iväg och vi såg inte ens röken efter den hahaha
Våran bil ser väldigt liten ut under berget!
 Ytterligare ett hus/kyrka som är inbyggd i bergsväggen.
 Svårt att se på bilden men här möts nästan två stora stenar med vägen emellan.

 Spännande tunnlar eller
 Här går vägen genom den stora kalkstenen
 Det här är spännande vägskyltar när det redan är smalt och kurvigt!


När tunnlarna tog slut tog dessa enorma överhäng vid!
 3,5 meter högt och alla stenarna som sticker ut från väggen!!



Det var en enormt spännande resa hahaha 
Ändå åkte inte kartboken upp en enda gång. Däremot fick jag hoppa ut och dirigera när vi mötte två franska madammer i en liten bil. Dom tyckte vi skulle flytta oss, när ett stort överhäng var ovanför och stenarna stack ut hahaha  Allt löste sig till slut och vi kunde passera varandra utan missöde. Undrar om man skulle kunna ha en Drönare som åkte före och kollade av om man fick möten?
Vi klättrade upp på en utsiktspunkt. 
Jösses så det blåste där upp, svårt att hålla kameran stilla.


Ett stort klippblock som har lossnat!


 Så kom vi äntligen ut från nationalparken och såg
Millau bron
 Vi tog in på en camping i Millau.
Det var en resa som vi sent kommer att glömma hahaha
Hade inte velat åkt där under den riktiga semesterperioden, för det var verkligen knöligt när vi fick möten.

Har lämnat Millau och står nu i Sete med en så gott som öde sandstrand solen skiner +20 och väldigt blåsigt.

Kram
Yvonné